Nu är jag klar med skolan för idag... Jag har haft en lektion och ett prov. Provet gick åt helvete och labben var svin tråkig. Bara skit... Jag får hoppas att friskis blir roligt. Annars blir jag ledsen... Ska titta på Emelie ikväll när hon sjunger med kören och jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bra.. Annars så blir jag rikigt ledsen i ögat. Faktiskt! Usch...

Nu ska min älskade Rebecka få blogga och sen ska vi titta på Sweeney Todd<3

Nu har jag ridit för sista gången... Lektionen gick åt helvete... Min häst ville inte alls vara med.. Fan vad less jag blev... Men aja någon gång måste väll vara den sista... Men det känns lite sorligt.

Imorgon mina vänner är det prov! I matte! Yes... not. Det kommer inte gå bra känner jag. Varför kan inte jag ha lätt lära... Fan vad less jag blir. Men det som är bra är att jag har ingen franska imorgon så jag kan kliva upp lite tidigare och gå igenom det en sista gång.. Kanske. Jag lär ju dega på för mycket. 

Aja nu ska jag snart ta och lägga mig ner och läsa lite kanske. Har ju fått låna Den långa vägen ut ur helvetet av Matilda. Haha det låter så fult. Men det är i alla fall Mansons bok. På svenska..

Godnatt<3 

Jag är grymt trött idag... jag kunde verkligen inte sova igår... Fan vad less jag blev.. För jag var svin trött men sova kunde jag fan inte göra... När jag väl hade börjat tänka så gick det inte att sluta och ångesten blev stor... Men det är lätt så.. Inget att haka upp sig på..

Är jag konstig? Ja eller nej? 

Kan inte jag bara få ge upp? Börja om på nytt någonstans. Det skulle vara så skönt! Tänk att bara lämna allt! Bara släppa taget... Fan vad jag skulle sakna dom som jag tycker om.. Men just nu så känns det som om det skulle vara så skönt. Bara skita i allt och bara dra! Iallafall en stund. I en månad kanske. Vara någon helt annanstans där ingen vet vem jag är. Där jag inte vet vilka dom är. Bara lämna allt....

Ibland så tänker man för mycket. Men ibland så är det bättre att tänka efter innan. Inte bara göra det som känns rätt i hjärtat. Lyssna till ditt hjärta kan lätt bli lyssna till din smärta... Och lyssna till min smärta är något varken du eller jag vill göra. Därför så ska jag stänga av det ett tag. Ett långt tag...

Yes nu är det bloggning här! Men jag känner att jag måste var lite posetiv också. För jag är ju ändå glad idag. På något sätt... Faktiskt! Ibland... Jag gick ner mig lite i den tidigare bloggen... Därför ska jag vara glad nu! Jag ska berätta något roligt! Hmm... Öhm... JA!!! Hur kunde jag glöma det?! Fy på mig.

Jag ska ju få ett litet syskon. Haha känns lite overkligt. Mest som en dröm. Jag kanske har drömmt? Har jag det? Isånna fall så tar jag tillbaka det. Men just nu så säger vi att det är sant. Det är far min och Maria som är dom lyckliga. Haha fan vad sött med en liten söt bebis. Haha<3

Sen jag bestämde att jag skulle börja igen efter att jag har slutat så känner jag ingen längtan efter att blogga... Det är lite märkligt. 

Men anledningen till att jag slutade är att jag orkar inte sitta och gnälla hela tiden. Jag kände ingen mening med det. Allt känndes så värdelöst. Men när jag väl hade slutat så var det just värdelösheten som fick mig att vilja skriva igen. För när jag bloggar så är det den som jag häver ur mig. Jag behöver någonstans att berätta saker utan att jag ser någon. Det är fegt... Jag vet. Men det är mycket lättare. Det känns som om det inte är på rikigt. Det är många gånger som jag har skrivit saker som jag verkligen inte skulle kunna säga i verkliga livet. Ibland har jag postat dom inläggen ibland inte. Ibland på andra datum än dagens.. För jag vill ju ändå inte att folk ska se. Fast ändå så blir det som ett litet rop på hjälp. Jag vill att du ska se hur jag mår. För jag har inte mått bra. Det kan jag säga. Jag skämms när jag säger det här. Men det är sant. Jag är feg.. Det är bara att inse....Fyfan!

Okej enda anledningen till att jag ens skriver det här är alltså för att berätta för dig hur meningslöst det här är. Jag förstår inte er som en orkar läsa... Det är bara gnäll och gnäll. Jag ser ner på mitt liv så in i helvete. Jag ser allt det dåliga och stuntar i det som är bra. Inte allt men oftast. Det är hemskt. Jag förstår inte att jag ens orkar gnälla mer.... Tar mitt gnällande aldrig slut? Jag tror inte det. Jag är för värdelös för det. 

Usch nu blev det massa gnälligt igen... Det är fan illa. Usch och fy. Fan för mig 

Nu har jocke varit och lekt med min blogg, blev det för rosa eller ska jag ha det så här?